Saint Vitus – Blessed Night 7″ 2012

Måne, kyrkogård, höst och grav... Doom! Det sitter en fågeljävel under klistremärket också...

Seasons of Mist 2012
Saint Vitus: Dave Chandler – Gitarr / Scott “Wino” Weinrich – Sång / Mark Adams – Bas / Henry Vasquez – Trummor
Låtlista:
Sida A: Blessed Night
Sida B: Look Behind You (Live)

Jaha, då var det dags då. På fredag släpper Saint Vitus sin första studioplatta på 17år, den första med ”klassiska” sångaren Scott ”Wino” Weinrich på hela 22år! Hur kan det här tänkas låta då… Fräscht är väl knappast ordet som man genast associerar till när man tänker på liknande come back-försök, men å andra sidan har Saint Vitus aldrig låtit speciellt fräscht, ens när det begav sig. Det är inte deras grej helt enkelt.

För oss som inte kunde vänta till den 27:e april gavs en försmak av nya Vitus, i form av singeln ”Blessed Night” ut tidigare i år (23:e mars, närmare bestämt). Vi börjar med att konstatera att omslaget i alla fall är riktigt snyggt, med en dyster kyrkogård med en Saint Vitus-V-formad gravsten i förgrunden. Andas inte detta doom så vet jag inte vad som gör det! I övrigt är förpackningen inte mycket att orda om, men det är såklart kul med handnumrerade lim. Edition om även en upplaga om 1500ex. inte känns särskilt exklusivt…

Vad döljer sig på själva vaxet då? Jo, det är då, förutom nya låten från kommande Lillie F-65, en liveinspelning av klassikern ”Look Behind You” tagen från en spelning i Schweiz 2010. Riktigt bra ljud på denna och visst är ”Look Behind You” en bra låt, men jag kan ju inte annat än tänka på hur jävla mycket roligare det varit om man kunde slängt med något mindre alldagligt som B-sida. En överbliven studiolåt hade ju ökat den här singelns existensberättigande med ungefär hur mycket som helst…

Alla som gått och oroat sig för att Saint Vitus på något sätt gått och moderniserat sig och börjat spela Metalcore eller liknande på gamla dar torde bli hyfsat lugnade av titelspåret som återfinns på A-sidan. Efter ett feed back-intro som formligen skriker Saint Vitus drar en rejält murrig gitarr igång en dänga, visserligen upptempo, som låter så mycket klassisk Vitus det bara går. Det svänger rejält och Wino sjunger precis lika bra som alltid! Den största skillnaden mot t.ex. låtarna på ”Born To Late” är att takthållningen numera hanteras av nye trummisen Henry Vasquez istället för kickade, och sedan 2010 avlidne, originaltrummisen Armando Acosta. Frid över hans minne, men rent musikaliskt är det en rejäl uppryckning.

”Blessed Night” är en bra låt, som faktiskt växer med varje lyssning, men visst hade det varit kul om Saint Vitus bjudit på något riktigt långsamt också, kanske då som singelbaksida? Nåja, det bådar i.a.f gott inför plattan och Vitus visar med andra förhandslyssningslåten ”Let Them Fall” (finns på Season of Mist’s facebook-sida och numera även i videoformat) att de inte tänker hålla högt tempo plattan igenom.

Singeln i sig är såklart totalt onödig om man ändå tänkt tjacka plattan, såvida man inte är samlare, är en sucker för live B-sidor eller helt enkelt känner att det är kul att ha den, och finns f.ö. tillgänglig på Spotify.

Saint Vitus – Blessed Night

Annonser

Saint Vitus – Born To Late 1986

Rosa, ragnaröks oheliga färg!

En förmodligen inte helt ovanlig situation i Saint Vitus-lägret…
SST Records 1986
Saint Vitus:  Dave Chandler– Gitarr / Scott ”Wino” Weinrich – Sång / Mark Adams – Bas / Armando Acosta – Trummor
Låtlista: Born to Late / Clear Windowpane / Dying Inside / H.A.A.G /  The Lost Feeling  / The War Starter /  Thisty and Miserable (Black Flag cover)* /  Look Behind You* / The End of The End*
*Thisty and Miserable-EP

Saint Vitus får väl, om än de aldrig fått samma genomslag som t.ex. Candlemass eller Trouble, räknas som det kanske allra mest klasiska doom-bandet (Black Sabbath undantaget).  Iklädd en stiligt domedagsdoftande rosa skrud gömmer sig här LA-bandets tredje fullängdare tillika debuten med doom-legenden Scott ”Wino” Weinrich  (The Obsessed, Shrinebuilder, The Hidden Hand, Place of Skulls, Spirit Caravan med flera) som sångare.

Musikaliskt rör det sig om urtypen av traditionell doom. Det är simplistiskt, tungt och lite då och då väljer man att ”svänga till” anrättningen en hel del. Textmässigt skiljer det sig en hel del från doomens sedvanliga läror om religion, ockultism och ren och skär fantasy då ”Born to Late” siktar in sig på inte så lite ”doomiga” ämnen som utanförskap och missbruk.  Ämnen som gör sig alldeles förträffligt med Winos råbarkade röst, och alla som vet hur karln ser ut kan väl skriva under på att en viss trovärdighet återfinns i lyriken…

Bäst på plattan är titelspåret, vars introriff mycket väl kan tillskrivas essensen i doom-metal samt det monumentala alkoholisteposet ”Dying Inside”. Låtarna på plattan är överlag mycket bra även om skivan, enligt mig, dras av en bedrövligt gitarrproduktion. Det fuzziga gitarrjudet i sig är väl iofs. ganska passande men den låga mixen och att det verkar röra sig om endast en ynka rytmgitarr gör att helheten blir något lidande. Med lite mer malla i gitarrljudet, eller åtminstone en gitarr till för att få lite mer kraft hade det här förmodligen varit en av världens tyngsta plattor och således varit ännu bättre!

CD-utgåvan ståtar med bonusspår i form av EP’n ”Thirsty and Miserable” som förutom EP-titelspåret, vilket är en cover på Hard Core-legenderna Black Flag, innehåller två spår i exakt samma anda som ”huvudskivan”. Mycket passande med andra ord.

Då detta rör sig om en rejäl doom-klassiker är skivan naturligtvis oumbärlig hos varje doom-konnässör och skulle du, mot förmodan, inte ha koll på Saint Vitus är detta en utmärk inkörsport (räkna inte med att det låter som Candlemass dock).  En annan lysande ide är såklart att spana in dom på Sweden Rock Festival i sommar, något jag dessvärre inte kommer göra.