Ny skit!

Fick hem en hel del nya trevliga plattor förra veckan, mestadels beställda från Tyskland. Riktigt lång leveranstid denna gången (tyska och svenska postväsendet verkar stundom ha vissa sammarbetsproblem), extra skönt när paketet till slut dyker upp då!

En packe doom!

 
YOB – The Unreal Never Lived 2LP (Pingvinblå! ltd 250ex)
YOB – ATMA 2LP
Upptäckte YOB först genom The Great Cessation efter att tidigare, utan ha hört dom, avfärdat dem som vanlig tråkstoner. Något som knappast är fallet med YOB! Höjdargrupp! 
 
Black Oath – The Third Aeon LP
Black Oath – Portrait of the Dead 7″ (ltd 520ex med A3-poster)
Black Oath – Cursed Omen 7″ (ltd 200ex)
Nyupptäckt italiensk ockult Doom, en ”genre” italienarna onekligen verkar behärska.
 
Warning – The Demo Tapes (ltd 400ex)
Warning var ju fantastiska, framförallt på ”Watching from a Distance”.  Känns som att deras demos kan vara väl värda vidare utforskning!
 
Thunderstorm – Sad Symphony
Thunderstorm – Witchunter Tales
Äntligen har jag införskaffat detta italienska höjdarbands 2 första fullängdare!
 
While Heaven Wept – Fear of Infinity 2LP
Kanonband som tyvärr, mer eller mindre, frångått doomen. Helt okej episk Heavy Metal bjuds det i.a.f. på!
 
World Below – Maelstrom (ltd 500ex)
Shyst svenskt band som på senaste given körde rätt traditionell doom, på denna plattan var det bitvis hårdare tag!
 
Dessutom har det införskaffats den relativt nya upptäckten, Chilenska Processions första fullängdare Destroyers of Faith som av någon anledning inte fick vara med på bilden, något supertuffa Mordant – Black Evil Master(ltd 100ex) fick, trots att det är inte doom för fem öre… Så kan det gå!
 
 
Annonser

Thunderstorm – Faithless Soul 2004

Thunderstorm - Faithless Soul

Mycket mer doom blir inte ett omslag, om än loggan väl knappas gör att man tappar andan av vördnad...

En baksida god som någon

Dragonheart Records 2004
Thunderstorm: Fabio ”Thunder” Bellan – Gitarr, sång / Omar Roncalli – Bas / Attilio Coldani – Trummor
Låtlista: Templars of Doom (Dark Knight Return) / Forbidden Gates / Black Light / In a Gadda da Vida (Iron Butterfly cover) / In My House of Misery / Hidden Face / Final Curtain / Narrow Is the Road

Italien känns väl knappast som ursprungskällan till metall av den hårdare skolan men faktum är att de, på doom-fronten åtminstone lyckats skrapa fram en handfull helt ok band.

Första gången jag hörde Thunderstorm var på Doom-metal.com’s medvetet ljudmässigt bedrövliga webradio. Jag tyckte att det var skitbra, ja så bra att jag kontaktade bandledaren Fabio ”Thunder” som hövligt svarade på mina spörsmål  (f.ö. den andra italienska hårdrockartisten jag kontaktat, vilket är lite underligt då jag knappast har som vana att  kontakta artister ö.h.t.). Sådant gillas!

Då tyckte jag att det lät som Candlemass, något jag väl inte direkt känner nu. Bandet hade bara släppt sin debut vilken bara fanns på någon begränsad LP-press och således inte alls var skitenkel att få tag på (jag har f.ö. fortfarande inte köppt den men skall se till att få ändan i vagnen och göra det snarast) och min första platta med Thunderstorm blev istället deras tredje släpp, Faithless Soul.

Omlsaget bjuder på ”La tentazione di Sant’Antonio” (St Antonius frestelser)  av Jan Mandyn och ser såklart ut precis som ett omslag på en doom-platta skall se ut. Enda invändningen man kan ha är väl att loggan känns något trött, men det kan man allt bjuda på.

Efter ett såsigt intro, kyrkklockor köper jag vilken dag som helst men klapprande hästhovar göra sig icke besvär, sätts ribban direkt med tunga ”Templars of Doom” som bjuder på snyggt riffande i kombination med Fabios, i mitt tycke, för genren utsökt passande röst och riktigt snygga sångmelodier.

Redan på andra låten blir det åka av på plattans enda riktiga upptemponummer, ”Forbidden Gates. Riktigt bra trots det höga (nåja) tempot! Sedan är det åter till de kända doom-markerna med mörka ”Black Light” för att efter det gå in i plattans enda svaga punkt, en cover på Iron Butterfly’s ” In a Gadda da Vida”.

Cover’s känns nästan aldrig fräscht, och att dessutom lägga dem i mitten av en platta som en ”riktig” låt går nästan aldrig hem (det skulle vara Slayers cover på Judas Priest’s Dissident Aggressor då). Här rör det sig dessutom om en ganska dålig cover som varken passar resten av plattan stilmässigt eller bandet i sig särskilt bra och t.ex. Fabios, i övrig oklanderliga, sång låter faktiskt inget vidare här.

 Vad jag förstå gillar Fabio Iron Butterfly, Hendrix och liknande gamla kufar och jag antar att det är därför låten finns med, möjligen kan det vara för att de kände att de behövde en lite snabbare låt till på plattan, men då känns placeringen redan som nummer fyra lite märklig. Själv hade jag önskat (vilket väl med all önskvärd tydlighet framgår) att de skippat låten helt. Nåja, den är uthärdbar och efteråt belönas man med skivans kanske bästa låt ”In My House of Missery”, återigen riktigt tung doom, vilket även levereras på återstoden av skivan.

Det känns som att Thunderstorm kan sin Tony Iommi, men det rör sig inte om en ren karbonkopia av Black Sabbath utan Thunderstorm är både tyngre (inga flumpartier m.a.o.) och lite mer episkt. Thunderstorm har absolut sin egen identitet och gillar man dyster traditionell doom är det här ett givet köp.