Pilgrim / Ice Dragon – Visage of Astaroth 2011

 

För ovanlighets skull, en snygg framsida!

För ovanlighets skull, en snygg framsida!

Stilig baksida och stiliga gossar.

Stilig baksida och stiliga gossar.

 

Yersinia Pestis 2011 ltd. 300ex
Pilgrim: The Wizard – Gitarr, sång, bas / Krolg Splinterfist, Slayer of Men – Trummor
Ice Dragon: Joe – Bas / Carter – Gitarr / Sång, trummor, synth
Låtlista:
Sida A: Pilgrim – Astaroth
Sida B: Ice Dragon – Astaroth

Vi upphäver stiltjen på Doom over the World-bloggen med att flika in en tiotummare av varierande kvalitet, nämligen ”Visage of  Astaroth”. En splittplatta där, då debuterande, amerikanska Pilgrim delar plats och plast med mer ”erfarna” Ice Dragon.

Till att börja med kan man konstatera att plattan är ganska trevligt förpackad! Ett snyggt omslag, skivfolder (som inte är vit!) och ett separat inläggsblad låter kanske inte skitspännande men känns ändå betydligt bättre en vad de flesta snålsinglar brukar erbjuda (snålsinglar, det torde väl egentligen innebära de där som INTE fixar att få med sig kvart i tre-ragget från krogen men å andra sidan kan unna sig själva en extra stor stark…)

Själva plattan är som sagt en tiotummare och vardera sidan vigs åt ett av ovannämnda band, två band som tydligen blivit ”polare” på turné men bortsett från att de båda lirar doom och har gjort en låt som heter Astaroth inte har sådär jättemycket gemensamt. För där Pilgrim bjuder på bluesig Sabbath-inspirerad doom kontrar Ice Dragon med psykadelisk oljudsstoner.

Pilgrims bidrag är väl egentligen, såhär i efterhand, inte skitspännande. Samma låt återfinns, utan det coola introt och i något mindre skitig men annars tämligen lik version, på Pilgrims debut men är ändå plattans behållning.

Långsam, svängig och bluesig doom, som trots en viss monotoni funkar skitbra då receptet till bra monotoni stavas BRA RIFF, något Pilgrim inte verkar ha några större svårigheter att skrapa ihop. Ice Dragon däremot bjuder på den andra sortens monotoni, där ett trist riff harvas till en ointressant sörja, något all världens oljud och trist visksång naturligtvis inte heller hjälper till att lyfta. Ice Dragon låter ungefär som YOB skulle kunna göra om YOB vore ett dussinband och inte det bitvis briljanta band YOB faktiskt är. Ice Dragon lyckas faktiskt i ”Astaroth” ganska precis pricka in det som gör en del doom till en riktig jävla plåga…

Summa sumarum, ett kul och snyggt släpp, med en bra sida och en kass sida vars egentliga värde kanske mest ligger i att den är kul att ha (också gillar jag introt Pilgrim sedan skippade på fullängdaren….).

 

Annonser