Sorcerer – Sorcerer 1995

Döden, vad jan gå fel?

Döden, vad kan gå fel?

Svärd är tufft, det är svårt att argumentera mot.

Svärd är tufft, det är svårt att argumentera mot.

Brainticket Records 1995 (den här utgåvan 2011)
Sorcerer: Anders Engberg – Sång / Johnny Hagel – Bas / Peter Furuhild – Gitarr / Mats Liedholm – Gitarr / Rickard Evensand – Trummor / Tommy Karlsson – Trummor
Låtlista: Premonition / The Sorcerer / Northern Seas / Queen in Black / Inquisition / Wisdom / Stargazer / At Dawn / Anno 1503 / Born With Fear / Dark Ages / Far Beyond / The Battle / Visions

Janne Stark hävdar i sin, förvisso inte helt felfria, men för all del väldigt trevliga och minst sagt omfattande Encyclopedi över svensk Heavy Metal att Sorcerer är ett band som sålt fler demos än de någonsin sålt skivor. Huruvida just det påståendet är sant eller inte vet jag inte men det kan säkert ligga en del i det då Sorcerer trots allt besitter en liten, men med betoning på liten, kultstatus men att det trots detta mer snackas, eller hur mycket det nu snackas, och skrivs mer om ”Sorcerer” än om själva musiken, T.ex. Vid återutgivandet av deras enda platta.
Att nämnda skiva sedan till största del består av just av Sorcerers demos bidrar också till det hela, lite beroende hur man räknar kanske…

Om man nu släpper tämligen ointressant idisslande och gissningar kring försäljningsstatistik kan man iställe konstatera att Sorcerer bildades 1988 av diverse löst folk som sedemera skulle vandra vidare till betydligt mer framgångsrika orkestrar (Tiamat, Lions Share, Therion m.m.), och kanske beror Sorcerers, om än blygsamma, legendstatus på detta?
Solitude Aeturnus gitarrist John Perez plockade hur som helst upp gruppen 1995 och släpte stora delar av de två demokasseterna samt lite andra låtar på en självbetitlad platta (ja inte efter Perez då utan Sorcerer…), en skiva som 2011 återutgavs, nu med alla demospår inkluderade.

Både det initiala skivsläppet såsom återsläppet kan man väl säga var en välgärning, och än en inte helt förvånande sådan, då Sorcerer spelar en Heavy Metal-inriktad doom med starka progressiva drag, inte helt väsensskild från Perez egna bedrifter i Solitude Aeturnus även om Sorcerer låter ungefär så mycket svensk hårdrock i skiftet 80/90-tal som man nu kan göra, ovanpå det.

Plattan hade nog kunnat vara en riktig liten pärla om det nu inte vore för att det handlar om en demosamling i stort. Inget fel i detta i och för sig om det nu inte vore för ljudet, som är en historia i sig. Att demos låter ”sådär” är inget att höja ögonbrynen för men i just Sorcerers fall lyckas man kanske ta värsta tänkbara väg… Allt, utom basen, i tidsmässig …and Justice for all… anda, är tydligt och väl utskiljt och inte i närheten av det murriga och kompakta ljud man kanske vanligen förväntar sig av demos inspelade vid den här tiden, tyvärr har man dock lyckats ta bort varje uns av rymd och värme, vilket presenterar en doom som är befriad av allt vad tyngd befarar.

Låtmaterialet är det inget större fel på, i synnerhet inte på plattans första del, vilket torde vara bandets senare del, D.v.s demo 2 och inspelningar kring denna. Plattans andra del som består av den första demon är lite väl smörig, och känns ibland som en ursäkt för att visa hur jävla bra Anders Engberg (numera i 220 Volt) sjunger, vilket i och för sig är sant, Engberg sjunger som en Gud, själv vill jag ha honom som en korsning av Tony Martin och Joey Tempest, men låtmässigt blir det lite haltande. Resterande band är knappast några klåpare heller och allt låter, om det nu inte vore så tunt, väldigt bra, eller snarare väl framfört.

Första delen av skivan, som då till stora delar består av den andra demon har ännu vekare ljud, men här känns låtarna betydligt hetare och med lite mer tyngd i ljudet hade det här helt klart varit en jämbördig kombattant till mer etablerade band i samma genremässiga gränsland, såsom Memory Garden eller kanske till och med självaste Solitude Aeturnus. Stundom, som i Queen in Black, är det faktist snudd på fantastiskt bra!

Nu stannar dock allt på en, om än väldigt proffsig och efter förutsättningarna föga förvånande, demonivå och ibland kanske det är bra? Att pinsamheter som de avslutande textraderna i ”Far Beyond” -”Together we are strong, as the music in this song” får en begränsad publik kan väl bara vara bra, men egentligen önskar jag nog mest att jag fick höra Sorcerers bitvis jävligt bra doom och oklanderliga framförande på en ”riktig” skiva med en betydligt tyngre produktion. Det kan jag nästan lova hade blivit ståtligare än en kungabegravning i störtregn!

Pluspoäng utdelas för övrigt till nyutgåvans omslag, som trots modern teknik(?) faktiskt är ganska tufft!

Nedan ett om möjligt än mer stjärnspäckat Sorcerer, kanske inte helt i originaltsppning…

Annonser