YOB – The Illusion of Motion 2004

TheIllusionofMotion

En framsida som… lämnar en del att önska…

...baksidan är dock ganska trevlig!

…baksidan är dock ganska trevlig!

Metal Blade Records 2004
YOB: Mike Scheidt – Sång, gitarr / Isamu Sato – Bas / Travis Foster – Trummor
Låtlista: Ball of  Molten Lead / Exorcism of the Host / Doom #2 / The Illusion of Motion

YOB är ett band som kom in ganska sent i mitt liv och ett av de band som jag för ett antal år sedan aldrig hade kunnat tänka mig att ens provlyssna på. Jag har länge närt en, milt sagt, stark aversion till allt som har med ”stoner” att göra men i och med någon form av uppluckring av mentaliteten, såhär när man påbörjat resan mot livets höst, har gjort att jag, om än med väldigt små steg, tillåter mig själv att även utforska stigar där jag rent instinktivt tidigare hade vänt.

I YOB’s fall kom brytpunkten i form av en recension av näst senaste given, ”The Great Cessation”, vilkens målande bildspråk gjorde att jag, på vinst och förlust, helt enkelt inte kunde låta bli att köpa plattan. Att skivan visade sig vara smått fantastiskt gjorde naturligtvis att jag ville lyssna mer på YOB och valet (eller val och val, så mycket annat var ju vid tidpunkten faktiskt jävligt svårt att genomföra) föll på att leta sig bakåt i katalogen.

”The Illusion of Motion” är YOB’s tredje fullängdare och är trots sitt, i doomsammanhang, hårt fyndiga namn en skiva jag garanterat aldrig skulle ha gett mig i kast med, inte minst på grund av den flummiga (även flum är något jag inbillar mig att jag avskyr) och anskrämliga ursäkten till omslag, om det inte vore för ”The Great Cessation”.

Nu kanske man bör flika in, för att lätta upp stämningen lite, att det finns vissa förmildrande omständigheter gällande omslaget, den ”nya” loggan som debuterade på just ”The Illusion of Motion” är ju faktiskt skitsnygg och skivtiteln skrivs trots allt i ”Old English” så allt är inte jämmer och elände…

Även musikaliskt tycker jag att man kan lägga in en viss brasklapp, kanske mest för att rädda mitt eget skinn och låta mig slippa svälja viss stolthet. YOB beskrivs t.ex. på Metal Archives som ”Stoner/Doom Metal” men enligt mig har YOB, i alla fall från, och kanske främst på, ”The Illusion of Motion” (vilket råkar vara den tidigaste platta jag hittills fått tag i) och framåt, betydligt fler beröringspunkter med ”hard core” än med ”stoner”. Det där har säkert folk en och annan synpunkt på och det kan man väl ha, men i min bok känns det i alla fall så. Långsam stenhård HC, det är vad som bjuds!

Nu är jag egentligen inget superfan av ”hard  core” heller, eller man kanske kan säga att jag inte har någon större koll på det (vilket såklart kan förklara att jag, kanske helt felaktigt, tycker att YOB spelar HC-influerad Doom) men kombinationen av medryckand, ofta stenhårda hårda riff och den skrikande, men ändå på något sätt melodiska sången, gör YOB och ”The Illusion of Motion” till en riktig musikdröm om än kanske i en mardrömsklik ljudskrud och trots dess ibland mantraliknande repetitivitet och, i tid, väl tilltagna låtar, med det avslutande titelspårets 26 minuter och 10 sekunder som krona på verket blir det (ibland tänker jag ”konstigt nog”) aldrig långtråkigt eller särskilt tjatigt. Inledande ”Ball of Molten Led”s 11 minuter svischar helt enkelt förbi som värsta treminuterslåten och innan man vet ordet av (kan vara en lätt överdrift) så har hela skivan spelat klart…

Trots att jag vet att jag gillar YOB har jag dock, jag antar att det är något gammalt stoner-spöke som fortfarande viner runt och sprider illviljans unkna odör, ganska stora problem med att få ändan ur vagnen och lyssna på gruppen. Jag har faktiskt aldrig lust att lägga på en YOB-platta men varje gång jag tvingar mig själv att göra det tycker jag att det är så jäääävla bra (ja, kanske inte senaste som väl måste växa lite)! Det är ju jävligt märkligt eftersom YOB, vilket det tjatats en del om nu, bland annat på ”The Illusion of Motion” levererar ypperlig Doom oavsett om man nu kallar det ”stoner” eller ”hard core”!