Black Oath – Portrait of the Dead 2010

 

Omslaget är faktiskt snyggare på bild än i verkligheten!

Omslaget är faktiskt snyggare på bild än i verkligheten!

Tuff gravering i vinylen, Sida A: "You Have Signed The Black Oath". Sida B: "Hail Alice".

Tuff gravering i vinylen, Sida A: ”You Have Signed The Black Oath”. Sida B: ”Hail Alice”.

Horror Records 2010

Black oath: A.Th – Gitarr, Sång / P. V. – Bas / M. – Trummor

Låtlista:
Sida A: Portrait of the Dead
Sida B: Second Coming (Alice Cooper-cover)

Jag har tidigare nämnt, närmare bestämt här, att Italien som metalland känns något tveksamt. Man tänker ju per automatik lätt på riktigt usel, så kallad, ”Power Metal” när man låter tankarna vandra till tomatsåsens och stiletternas förlovade land.
Tänker man lite mer kanske man råkar glida in på stolpskott som Alberto ”La Bomba” Tomba och annat som får mungiporna att hänga, och det är ju en helt annan sorgsenhet än de moll -kickar åtminstone undertecknad suktar efter.

Man glömmer lätt att Italien faktiskt har sparkat fram en del bra grejer också och då tänker jag främst på deras skräckfilm- respektive Doom metal-scen, båda bitvis härligt starkt ockult färgade! Som föregångare inom den ockulta italienska doomen får väl ”Black Hole” och den mer eller mindre fenomenala ”Land of Mystery” räknas, och i dess kölvatten har Italien radat upp en del intressanta band och artister.
Ett av de färskare är ”Black Oath” (debuterade med en självbetitlad EP 2006) vilka med gott resultat förmedlar en sund dos traditionell doom, starkt färgad av den där speciella känslan riktigt sunkig italiensk skräckfilm brukar bjuda på.

Singeln ”Portrait of the Dead”, mmm… smaka på det namnet, är bandets tredje officiella släpp och har begåvats med ett omslag som (åter) leder betraktare med någon form av intresse av paketering av musik på en enkel tripp över suckarnas bro.
Jag antar att skiten skall se ut som någon form av rött sammetsdraperi(?) men det hela ser naturligtvis bara ut som skit… Inte blir det bättre av att någon, kanske inte extremt begåvad designernisse kletat dit ett knäböjande religiöst skelett, ivrigt gnällande på Gud, i samma briljanta guldimitation vilken gör bandlogga och framförallt singelns titel till en kontrasternas mardröm…
Baksidan är väl inte mycket att hurra för den heller, även om jag naturligtvis måste hylla medlemmarnas presentation av sig själva enbart som skelettbilder (här skallar) och initialer. Det skapar en härlig mystik och en rutten förnimmelse av ond bråd död.

Ond bråd död bjuds också musikaliskt. Det börjar med infernalisk klassisk Sabbath-doom för att övergå i ett simpelt versriff som väl mest stavas hårdrockens ABC men som ändå funkar finfint på grund av A.Th’s fenomenala sång. Sången gissar jag f.ö. är något man antingen älskar eller hatar. Den är knappast skolad eller särskilt ”vacker” och gillar man inte engelska med accent eller brytning lär man knappast sälla sig till den förstnämnda kategorin. Själv tycker jag dock att den passar den ganska smutsiga och sunkiga musiken(diverse överstyrning och att det kanske blev lite falskt här och där var det nog ingen som brydde sig så mycket om ) förträffligt!
Efter ett par var med vers och en textlös refräng, där kör, och förmodar jag, synt-kören från helvetet, tillåts spraka loss totalt går låten in i ett enkelt men tungt och effektivt doomriff för att sedermera övergå i en samplad häxbränning innan låten avslutas med att ånyo låta introts sabbath-dyrkan serveras med extra mycket kyrkorgel.

Som alla förstår är extasen total och det här är såklart bland det bästa som pressats på vinyl!

B-sidan består av en cover av Alice Coopers (bandet) ”Second comming och den är ruskigt bra den med. Den ganska tillbakadragna låten passar fint efter den intensiva A-sidan och även här gör A.Th en strålande sånginsats.

Summa summarum är det här, en av mina, just nu, absoluta favoriter och den brukar i.a.f. snurra ett par varv när det är dags att varva ned efter veckans slit och släp. Tilläggas bör kanske att det katastrofala omslaget räddas upp lite av att det följer med en hyfsat trevlig liten poster till skivan, och extragrejer är alltid kul även om det reella användningsområdet kanske är något begränsat.

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: