Krux – Krux 2002

Tufft som få, ännu snyggare utan stickern…

Mmmm… Religiöst vansinne!

Mascot Records 2002
Krux: Leif Edling – Bas / Mats levén – Sång / Jörgen sandström – Gitarr / peter Stjärnvind – Trummor / Fredrik Åkesson* – Gitarr (lead) / Nico Elgstrand* – Gitarr (lead) / Carl Westholm* – Orgel, Melotron, Moog
*Gästmusiker
Låtlista: Black Room / Krux / Nimis / Sibiria / Omfalos / Enigma EZB / Poccocátepetl / Evel Rifaz / Lunochod (part I, II, III, IV, V, VI & VII)

Gött att få vila ögonen på lite kvalitetsbilder igen! Jag är iofs. inget större fan av psykadelia men ett foto på en dödskalle kan nästan aldrig bli fel och här känns t.o.m. batikbakgrunden passande! Att baksidan pryds av pilgrimsplatsen ”Kryžių kalnas” (korskullen) I Litauen, här flummigt blåfärgad gör såklart inte saken sämre. Alla doomplattor borde begåvas med minst ett kors, en dödskalle samt en samplad kyrkklocka (även det finns såklart med på denna platta) så det känns såklart skönt att genrens maestro, Leif Edling visar var skåpet skall stå!

Denna supergrupp, bestående av nyssnämnda dommedagsankaret Edling samt Ex-Entombedarna Jörgen Sandström (Ex-Grave, Project Hate MCMXCIX mm.) och Peter ”Flinta” Stjärnvind (Merciless, Nifelheim mm.) samt världens mest anlitade vokalist, Mats Leven (Ex-Therion, Ex- Yngwie Malmsteen samt faktiskt alla andra existerande eller splittrade svenska grupper genom tiderna), har väl knappast undgått någon? Vid tidpunkten för detta släpp var det absolut det mest spännande som hänt doom-grenen på år och dag.

Krux debut känns som en naturlig fortsättning på mellanerans (läs: de svåra åren) Candlemass eller för all del, Edlings första sidoprojek (även detta med Leven), det fenomenala Abstrakt Algebra. Det är måhända inte lika äventyrslystet som AA, och absolut inte lika Sabbath-svängigt som blytunga ”From the 13th Sun” men den postmoderna skramligheten känns absolut igen. Även om Leif släppt lite på tyglarna på följande KRUX-plattor fungerar han på debuten fortfarande som envåldshärskare, åtminstone när det kommer till låtskrivandet men som den fenomenala dommedasförmedlare han är blir det inte ett dugg tjatigt för det.

Jag är absolut av den åsikten att Krux starkt bidrog till den (om än måttliga) revival som doomen åtnjöt under 2000-talet, och kanske i förlängningen framgången som retrorocken/metallen vunnit på senare år.

Krux debut är inget annat än en modern (jaja…) doomklassiker, bäst är refrängmonstert ”Omfalos”, Carl Westholms (Leif Edling, Ex-Candlemass, Ex-Abstrakt Algebra), här som ”gästartist”, fenomenala orgelspel och de råtuffa samplingarna i ”Bring me the Head of Nikita Chrusjtjov” (med kamrater). Bara att falla ned på knä och dyrka, med andra ord!

Nähe, nu är det väl dags att värma inför fredagens Pentagram/Procession-spelning i Stocholm men innan det kan man ju alltid slå ett getöga på denna hårda live-upptagning från Krux DVD, fyndigt betitlad ”Live” från 2003.

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: