Griftegård – Psalmbok 2007

Svart, stiligt och enkelt. Klass!

Enkelt och stiligt här med!

Nactgnossis 2007 (Denna version: Ván 2009)
Griftegård: Jens Gustafsson – Trummor / Per Broddesson – Gitarr / Thomas Eriksson – Sång / Ola Blomkvist – Gitarr / Dennis Ohlson – Bass
Låtlista: Charles Taze Russel / Paul Gustave Doré

Jehovas Vittnen är ett religiöst samfund som har grunderna i det religiösa sällskapet ”Bibelforskarna” som grundades i U.S.A. på 1870-talet av en pastor Charles Taze Russel. 1931 bytte man namn till Jehovas Vittnen, ett numera välkänt världsomspännande religiöst samfund med över sju miljoner anhängare vilket har eskatologisk inriktning, d.v.s. (förenklat)man anser att vi lever nära den yttersta dagen. Enligt Jehovas Vittnen kommer alla som inte renlärigt följer Guds (Jehova) påbudvid vid den nära förestående dommedagen att förintas medan de rättsinnade (läs Jehovas Vittnen dårå, Doh…) skall uppleva Gud’s nya rike, med all härlighet(?) som följer med detta…

Norrköpingsplutonen, tillika Sveriges i dagsläget kanske hårdasde doom-band, Griftegård’s ”main man” Ola Blomquist levde, vad jag förstått, många år inom samfundet, av de flesta utomstående, betraktat som en sekt och de upplevelser detta innebar bearbetas nu och ges uttryck i Griftegårds förstklassiska doom.

Psalmbok är Griftegårds första släpp, En EP ursprungligen självutgiven 2007 men sedermera samma år utgivet på 12” av Nachtgnossis samt 2009 i en stilig CD-utgåva av Ván-records.

Innanför det mattsvarta ”gate fold”-omslaget i grov papp (ok, ok det är väl en vanlig jävla digipack då, fast med ”gate fold”-känsla…) i vilken den sistnämnda utgivningen levereras återfinns ca 18 minuter enastående doom i form av de två låtarna ”Charles Taze Russel” samt  ”Paul Gustave Doré” (namngivna efter Jehovas Vittnen’s ovan omnämnda ” urfader” samt den milt sagt inflytelserika 1800-talskonstnären Gustave Doré, vilken bl.a. annat illustrerat Dantes ”Den Gudomliga Komedin” och sedermera postumt och förvisso ofrivilligt(…) en uppsjö skivomslag inom den mörkare metallen).

Musikmässigt handlar Griftegård om riktigt rejält långsam doom. En långsamhet som rentav närmar sig tempot som brukar återfinnas hos de band som vilar under de mer extrema grenarna av doom metal-trädet såsom t.ex. Funeral doom.
Griftegård begagnar sig dock av ”ren”, och någorlunda ”episk”, eller ”sakral” är nog mer passande i sammanhanget, sång men till skillnad mot band såsom Candlemass, Lord Vicar eller Reverend Bizarre spelar Griftegård långsamt rakt igenom och tillåter sig aldrig avvika i vare sig mellan, eller för den delen ännu högre tempo.

Detta kan man tänka sig skulle bädda för en skapligt långtråkig sörja, men då låtarna är uppbyggda av både mästerliga riff och riktigt schysta melodier känns allt i sin långsamhet bara perfekt och de 18-minuterna försvinner i ett nafs! Lägg därtill att den minst sagt mörka lyriken, behandlande en till synes religiös avgrund av ångest, uppå detta, framförs med fin trovärdighet av Thomas Eriksson så inser ni snart att det här handlar om en riktig pärla!

Jag inser att jag nästan låter överdrivet entusiastisk över Griftegård och ”Psalmbok” men i ärlighetens namn är detta helt klart ett av doom-metalens i dagsläget mest intressanta band! Om jag inte minns helt fel hörde jag f.ö. något om att en uppföljare till bandets likaledes lysande fullängdare ”Solemn: Sacred: Severe” var på gång, då jag kort språkade med Thomas under Marduks spelning i Norrköping i våras! Det är verkligen något att se fram mot!

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: