Saint Vitus – Blessed Night 7″ 2012

Måne, kyrkogård, höst och grav... Doom! Det sitter en fågeljävel under klistremärket också...

Seasons of Mist 2012
Saint Vitus: Dave Chandler – Gitarr / Scott “Wino” Weinrich – Sång / Mark Adams – Bas / Henry Vasquez – Trummor
Låtlista:
Sida A: Blessed Night
Sida B: Look Behind You (Live)

Jaha, då var det dags då. På fredag släpper Saint Vitus sin första studioplatta på 17år, den första med ”klassiska” sångaren Scott ”Wino” Weinrich på hela 22år! Hur kan det här tänkas låta då… Fräscht är väl knappast ordet som man genast associerar till när man tänker på liknande come back-försök, men å andra sidan har Saint Vitus aldrig låtit speciellt fräscht, ens när det begav sig. Det är inte deras grej helt enkelt.

För oss som inte kunde vänta till den 27:e april gavs en försmak av nya Vitus, i form av singeln ”Blessed Night” ut tidigare i år (23:e mars, närmare bestämt). Vi börjar med att konstatera att omslaget i alla fall är riktigt snyggt, med en dyster kyrkogård med en Saint Vitus-V-formad gravsten i förgrunden. Andas inte detta doom så vet jag inte vad som gör det! I övrigt är förpackningen inte mycket att orda om, men det är såklart kul med handnumrerade lim. Edition om även en upplaga om 1500ex. inte känns särskilt exklusivt…

Vad döljer sig på själva vaxet då? Jo, det är då, förutom nya låten från kommande Lillie F-65, en liveinspelning av klassikern ”Look Behind You” tagen från en spelning i Schweiz 2010. Riktigt bra ljud på denna och visst är ”Look Behind You” en bra låt, men jag kan ju inte annat än tänka på hur jävla mycket roligare det varit om man kunde slängt med något mindre alldagligt som B-sida. En överbliven studiolåt hade ju ökat den här singelns existensberättigande med ungefär hur mycket som helst…

Alla som gått och oroat sig för att Saint Vitus på något sätt gått och moderniserat sig och börjat spela Metalcore eller liknande på gamla dar torde bli hyfsat lugnade av titelspåret som återfinns på A-sidan. Efter ett feed back-intro som formligen skriker Saint Vitus drar en rejält murrig gitarr igång en dänga, visserligen upptempo, som låter så mycket klassisk Vitus det bara går. Det svänger rejält och Wino sjunger precis lika bra som alltid! Den största skillnaden mot t.ex. låtarna på ”Born To Late” är att takthållningen numera hanteras av nye trummisen Henry Vasquez istället för kickade, och sedan 2010 avlidne, originaltrummisen Armando Acosta. Frid över hans minne, men rent musikaliskt är det en rejäl uppryckning.

”Blessed Night” är en bra låt, som faktiskt växer med varje lyssning, men visst hade det varit kul om Saint Vitus bjudit på något riktigt långsamt också, kanske då som singelbaksida? Nåja, det bådar i.a.f gott inför plattan och Vitus visar med andra förhandslyssningslåten ”Let Them Fall” (finns på Season of Mist’s facebook-sida och numera även i videoformat) att de inte tänker hålla högt tempo plattan igenom.

Singeln i sig är såklart totalt onödig om man ändå tänkt tjacka plattan, såvida man inte är samlare, är en sucker för live B-sidor eller helt enkelt känner att det är kul att ha den, och finns f.ö. tillgänglig på Spotify.

Saint Vitus – Blessed Night

Annonser

Ännu mer ny skit…

VM i doom, Sverige möter USA.

Eftersom jag blev sugen på lite förhandsrapporter gällande de två doom-giganterna Candlemass och Saint Vitus kommande skivor kände jag mig tvungen att beställa respektive bands singelsläpp, det halkade med en del annat av bara farten och då jag inte lyckats tota ihop något annat vettigt på ett tag känner jag att jag lika gärna kan redovisa denna, odiskutabelt ultraintressanta tilldragelse för eventuella doom-kornesörer som av någon anledning känner sig manade att läsa den kvasilitterära svada jag då och då publicerar här. Skit samma, ett knippe skivor har i.a.f. dykt upp de senaste veckorna…

Saint Vitus – Blessed Night 7”
Man blir såklart halvspänd när dessa legendarer släpper en ny studioplatta för första gången på 17(?) år. Mer om denna 7:a inom kort.

Candlemass – Dancing in the Temple of the Mad Queen Bee 12″
Ett Candlemass-släpp är såklart även det högintressant inte minst då de har en hel del att svara upp för efter den senaste trötta plattan. Mer om denna 12” inom kort.

Trouble – Run to the Light
Troubles tredje skiva, och kanske den sista riktigt klassiska, här i ett nysläpp på vinyl av Cychlone Empire.

Isole – Bliss of Solitude

Isole – Silent Ruins

Isole – Born from Shadows
Jag har varit lite tveksam till Isole som förvisso ofta bjuder på finfin doom, men ibland känns lite väl högtravande med sin evigt förekommande stämsång. Jag tappade intresset efter deras andra platta, Throne of Void, men har blivit lite sugen på att återuppta bekantskapen. Napalm lockade med dubbel-vinyl av senaste släppet och schysta priser på de två tidigare, så det var väl bara att slå till…

Count Raven – Storm Warning 1990

Här var det mörkt och brunt... Skitsnyggt!

Hippevarning på baksidan...

Active Records 1990 (Denna utgåva, Cyclone Empire 2005)
Count Raven:  Christian ”Chritus” Lindersson – Sång / Dan Fondelius – Gitarr / Tommy ”Wilbur” Ericsson – Bas / Christer Pettersson – Trummor
Låtlista: Intro: Count Raven – Inam Naudemina – True Revelation – In The Name Of Rock ‘N’ Roll – Sometimes A Great Nation* – Within The Garden Of Mirrors – A Devastating Age – How Can It Be – Social Warfare – High Beliefs* – Frightened Eyes Never Lie*
*Bonuslåtar

Sveriges doom-prinsar, dock rejält underdåniga Candlemass, debuterade 1990 med Storm Warning, döpt efter bandets tidigare namn.  Min återutgåva, utgiven av Cyclone Empire bjuder, förutom ett tragiskt mörkt tryck av den annars mycket stiliga och ”doomiga” omslagsmålningen, ” In Ictu Oculi” av Juan de Valdés Leal, på 3 bonuslåtar. Dels den för nyutgåvor på CD vanligt förekommande studioinspelningen ”Sometimes a Great Nation”, dels en låt vardera från bandets två föregående demos.

Rent låtmässigt rör det sig om traditionell doom som, även utan att direkt låta som Black Sabbath befinner sig närmare det lägret musikmässigt än sina doom-bröder i Candlemass. Låtarna är i regel helt ok även om låtstrukturen känns något spretig och ojämn.

Count Raven har alltid, textmässigt, rört sig i det samhällskritiska skiktet, snarare än runt fantasy och religiösa grubblerier (även om det hänvisas friskt till någon lirare kallad ”God”) och även ståtat med en och annan uppseendeväckande frispråkig och något kontroversiell text. Så är det naturligtvis även på debuten (inte så kontroversiellt dock). Roligast blir det i det hatiska påhopp på ”hårdrock-posörerna” i ”In the Name of Rock ’N Roll” med skrattfester såsom ”Ugly Bastard, you think you look good…” och konstaterande om att det är dessa läppstift- och paljettkillar som faktiskt är roten till allt ont i världen!

Om man återgår till det rent musikaliska står två saker ut på skivan, en positiv och en negativ.

1: Vi börjar med det negativa… Jag har otroligt svårt för Christer Petterssons trumspel som känns ryckigt, fladdrigt och med en massa onödig skit insprängt i takterna. Vist vänjer man sig lite efter hand, men man kan ändå inte låta bli att undra hur det här hade låtit mede en mer återhållsam trumslagarpojke som ”bas”. Att virveln låter skit hjälper inte heller…

2: Den, inom doom-kretsar, smått legendariska Christian ”Chritus” Lindersson sjunger på plattan (förutom i bonusspåret ”Sometimes a Great Nation” i vilken Gitarristen och sedermera även sångaren Dan Fondelius minst sagt Ozzy-klingande stämma hörs). Christian värvades efter den här plattan till amerikanska doom-legenderna Saint Vitus och sjunger för närvarande i superbandet Lord Vicar. Chritus insats på Storm Warning är knappast hans starkaste genom tiderna, men bjuder ändå på ett knippe sångmelodier gjutna i guld!

I övrigt får man väl säga att plattan, i vanlig ordning, lider av ett visst ”debut-komplex” med t.ex. tokhögt mixade gitarrsolon, men det är inget som stör nämnvärt. Att de ambient-partier som av någon anledning tillåts ta plats på alla Count raven-plattor, på debuten tacknämligt hålls relativt korta, bör också nämnas.

Plattan är helt ok för att vara en debut, men tillhör inte mina favoriter inom genren. Jag är rent principiellt mot nyinspelningar av skivor, men här skulle det faktiskt, som ett komplement, vara ganska kul att höra låtarna spelas av dagens Count Raven (vilka släppte den lysande come back-plattan Mamons War 2010) fast med Chritus på sång, naturligtvis!