Saint Vitus – Born To Late 1986

Rosa, ragnaröks oheliga färg!

En förmodligen inte helt ovanlig situation i Saint Vitus-lägret…
SST Records 1986
Saint Vitus:  Dave Chandler– Gitarr / Scott ”Wino” Weinrich – Sång / Mark Adams – Bas / Armando Acosta – Trummor
Låtlista: Born to Late / Clear Windowpane / Dying Inside / H.A.A.G /  The Lost Feeling  / The War Starter /  Thisty and Miserable (Black Flag cover)* /  Look Behind You* / The End of The End*
*Thisty and Miserable-EP

Saint Vitus får väl, om än de aldrig fått samma genomslag som t.ex. Candlemass eller Trouble, räknas som det kanske allra mest klasiska doom-bandet (Black Sabbath undantaget).  Iklädd en stiligt domedagsdoftande rosa skrud gömmer sig här LA-bandets tredje fullängdare tillika debuten med doom-legenden Scott ”Wino” Weinrich  (The Obsessed, Shrinebuilder, The Hidden Hand, Place of Skulls, Spirit Caravan med flera) som sångare.

Musikaliskt rör det sig om urtypen av traditionell doom. Det är simplistiskt, tungt och lite då och då väljer man att ”svänga till” anrättningen en hel del. Textmässigt skiljer det sig en hel del från doomens sedvanliga läror om religion, ockultism och ren och skär fantasy då ”Born to Late” siktar in sig på inte så lite ”doomiga” ämnen som utanförskap och missbruk.  Ämnen som gör sig alldeles förträffligt med Winos råbarkade röst, och alla som vet hur karln ser ut kan väl skriva under på att en viss trovärdighet återfinns i lyriken…

Bäst på plattan är titelspåret, vars introriff mycket väl kan tillskrivas essensen i doom-metal samt det monumentala alkoholisteposet ”Dying Inside”. Låtarna på plattan är överlag mycket bra även om skivan, enligt mig, dras av en bedrövligt gitarrproduktion. Det fuzziga gitarrjudet i sig är väl iofs. ganska passande men den låga mixen och att det verkar röra sig om endast en ynka rytmgitarr gör att helheten blir något lidande. Med lite mer malla i gitarrljudet, eller åtminstone en gitarr till för att få lite mer kraft hade det här förmodligen varit en av världens tyngsta plattor och således varit ännu bättre!

CD-utgåvan ståtar med bonusspår i form av EP’n ”Thirsty and Miserable” som förutom EP-titelspåret, vilket är en cover på Hard Core-legenderna Black Flag, innehåller två spår i exakt samma anda som ”huvudskivan”. Mycket passande med andra ord.

Då detta rör sig om en rejäl doom-klassiker är skivan naturligtvis oumbärlig hos varje doom-konnässör och skulle du, mot förmodan, inte ha koll på Saint Vitus är detta en utmärk inkörsport (räkna inte med att det låter som Candlemass dock).  En annan lysande ide är såklart att spana in dom på Sweden Rock Festival i sommar, något jag dessvärre inte kommer göra.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: